små saker

fick väldigt fina meddellanden igår gällande mitt inlägg om kroppsfrustrationen - tack alla för det! idag har varit en bra dag både själsligt och kroppsligt - började med lång sovmorgon och en bra lchf frukost, mellanmål, lång powerwalk och bra lunch, har städat hela huset och fixat all tvätt - sådant får mig att må bra - tog dessutom med mig två av barnen ut i skogen för att plocka lite svamp så nu skall snart middagen avnjutas med entrecote, sallad och kantarellsås a la Linda mums! imorgon drar hockeyn igång för mellansonen och då har jag lovat mig själv att gå till och från ishallen bägge passen han har ispass - för nu skall jag allt driva ut denna mentala latmask som bosatt sig i min kropp och på torsdag är det come back på min Indoor Walkingklass och det ska bli både skönt och roligt! jag har ju pga min skadade axel inte kunnat vara så aktiv med träningen som jag önskat men mina promenader och min rehabträning har jag ändå skött bra!

ibland är det helt enkelt de små sakerna som gör det :-) som att gå en lugn kvällspromenad hand i hand med maken - eller vår lilla kvällstur i skogen jag och barnen - eller när ALL tvätt är tvättad, struken och inplockad på sin plats - sådana saker gör mig lycklig och det är det jag fokat på idag!

ciao

jag vill bara skrika ut...

....frustrationen som växer inuti min kropp... min fula kropp... min slitna kropp som bara inte vill som jag vill.. fan... jag tycker jag är duktig.... jag tycker att jag sköter mig gällande mat (nja kanske inte Hitlermannamässigt men jag vill ju leva lite också ibland) fast det kanske är just det de hänger på att för att jag skall nå mina mål måste jag offra allt ett litet eller stort tag - slita ännu mera - träna hårdare, utesluta allt som kan lägga sig runt midjan, på låren, hakan och gud vet var.

Min man säger ofta att jag är fin, att han älskar mig och jag vet att han gör det men det hjälper inte - JAG tycker inte jag är fin, jag älskar inte mig - så jag kan inte ta åt mig. Vänner skriver på Facebook när jag lagt upp en bild på mig själv att jag är snygg, att jag har snygg frisyr att jag är fin mm och det gör mig jätteglad men sekunden efter kommer hatet över mig och jag mår återigen dåligt över att jag ser ut som jag gör. MEN jag har samtidigt bestämt mig för att inte tillåta mig genvägar - jag är inte typen som tror på soppor och pulver, jag är personen som älskar mat och njuter av att få tugga. Jag gillar att röra på mig - jag älskar faktiskt det - men även här är jag ostrukturerad och låter mina jobb komma före så när jag väl är ledig är jag helt slut - jag vet att jag då borde ta mig till gymmet för det gör ju mig piggare men oftast har jag vid denna stund varit hemifrån 12-13 timmar och prioriterar att få en stund med kidsen innan läggdags!

Känslan över att inte tycka om sig själv är inget man njuter av att ha - den senaste tiden har jag fällt väldigt många tårar över just detta! Oftast blir det mest påtagligt när man skall iväg och shoppa kläder, till vardags eller främst när det vankas fest. Man har en vision, en önskan om vad man skall och vill ha på sig och varje gång grusas detta pågrund av att man är ett stort fläskberg med valkar både här och där. För att inte tala om när man vill köpa nya jeans - mina lår platsar inte i många modeller tro mig...

Jag behöver inte veta att andra tycker jag är snygg eller söt eller ser bra ut - men givetvis blir jag jätteglad när någon ger denna typ av komplimanger - jag vill finna min egen trygghet och tycka om mig själv! Jag trivs väldigt bra med att vara personen jag är men tänk om man även hade det yttre!

Jag skaffade mig PT hjälp och första frågan var ju så klart vilket mål jag hade - jag vill tappa 10 kilo var mitt svar! Blir du lycklig då? var nästa fråga - Hm njae jag är ju lycklig nu svarade jag (men trivs ändå inte med mitt yttre)... Pga en massa jobb tappade jag även strukturen med detta hjälpmedel men där har jag lovat mig själv att i höst skall det allt platsa ett pass per vecka med PT igen!

Jag tog också hjälp gällande min kosthållning och det var ett stort uppvaknande och det har flutit på jättebra och fick mycket bra pepp - sedan skulle jag stå på egna ben och det har funkat men resultaten uteblir ändå...

Allt handlar inte heller om fett - mina leder mår inge vidare heller - tampas med en elak tennisarmbåge och på semestern valde axeln att hoppa ur led också som inte armbågen var nog!

Jo men jag älskar verkligen min kropp - eller inte....

inge vidare upplyftande inlägg kanske men jag var tvungen att få det ur mig NU!

                                                          Världens bästa gymtjejer!!

Tankar på en måndag

Varför är lögnen lättare än sanningen? Hur ska man då veta om man gör fel eller rätt? Mina handlingar sker i varje fall med goda avsikter och jag förväntar mig detsamma ifrån de som kallar sig mina vänner! Vem säger att de är en vän till mig? Vet faktiskt inte! Har många omkring mig som jag ser som mina vänner men känslan behöver ju för den saken inte vara ömsesidig! Jag sätter sällan mig själv främst! Jag sluter och fixar så min omgivning ska ha det så bra de bara kan... Försöker tänka längre än näsan.. Men får sällan svar på om det räckte.. En väldigt fin vän säger ofta till mig att sänka kraven men det är då inte enkelt då jag inte vet om jag duger och räcker till som jag är! Men jag menar bara väl.. Och hoppas ni vet det.. Och om jag gör fel please Tell me!!

Ibland är ord överflödiga

Idag fick jag en sådan kontakt med en kund och det är coolt - hon tog min hand och sa - vi behöver inga ord för att förstå varandra! Riktigt häftigt!!

Känslor

Blev igår kväll fast i en Facebook tråd gällande en incident på nyårsafton - anade att jag kände den drabbade och gjorde en kommentar på inlägget.. Jag hade rätt.. vännen som skrivit inlägget hade råkat smälla sönder sin grannes (en mycket nära vän till mig!) brevlåda! Det hade hänt av misstag och de som gjort det hade dagen efter köpt ny likadan låda och satt den på plats.. Min goda vän var inte lika road utan besviken och ledsen och törnad av att ens grannar ens kan agera så även att det var på fyllan.. min vän valde att avlägsna grannen från Facebook och från ett pågående online spel varpå grannen lägger upp ett inlägg om händelsen på sin Facebook sida och så klart sätts en diskussion igång om att min vän agerar omoget som tar bort grannen, att grannen agerar omoget som smäller smällare - ja ni förstår ju själva hur det kan bli - jag själv la mig i diskussionen för att försöka få grannen att se saken ur min väns perspektiv och istället för att lägga energin på Facebook kanske besöka min vän ytterligare en gång och verkligen försöka reda ut saken istället en gång för alla! Åsikter har vi alla, fel och brister har vi alla, känslor hoppas jag också vi alla har men alla besitter inte förmågan att sortera dem utan agerar i affekt och tar då ibland lite onödigt dumma beslut! I de lägen det inträffar hoppas jag på att mina medmänniskor väcker mig och får mig på bättre tankar... Känslor är inte enkelt... Är själv en känslomänniska som ofta agerar direkt på det jag känner och upplever istället för att ta emot, smälta, resonera och sedan agera... Har lovat mig själv att bli bättre på det där.. Men det är inte enkelt.. En annan klok vän sa till mig nyligen.. Alla har vi olika ryggsäckar som leder till att vi gör saker på olika sätt utifrån vår egen inställning och känsla - det är inte alltid lätt att mötas utan man får ta ett steg i taget! Och visst är det så! Vi får i land spegla den andras känslor och Sätra oss själva i samma sits - kanske vi agerat annorlunda - kanske inte! Att få ens ägodelar förstörda gör ju så klart en ledsen men om personen som gjort det står för det, ersätter och reparerar skadan bör man kunna förlåta och gå vidare! Att förlåta är något jag själv haft enorma problem med i mitt liv! Jag är uppväxt i ett hem där man aldrig sa förlåt när man gjorde fel - istället gick man på varsitt håll och antingen gröt eller skämdes! Det var nog ärligt inte förrän jag träffade min man som jag på allvar lärde mig hur skönt det var att kunna säga förlåt och även få ett förlåt sagt till sig när någon gjorde misstag! Det viktiga är ju ändå att gå framåt! Att gå vidare! Varje år träffas samma gäng för att fira in det nya året hemma hos oss, varje år blir det fest och vi håller låda, varje år går något sönder, spills på eller någon skickar en raket åt lite fel håll - varje år konstaterar vi hur underbart roligt vi har det! För att alla är vänner, alla begår misstag och står för dem och rättar till dem och ingen lämnar med dålig känsla! Vi är riktiga vänner som trivs, vågar visa känslor och inser att vi alla har dem och alla har även brister! Det är stort! Att kunna stå för vad man gjort är stort! Att kunna förlåta är större! Jag hoppas min vän och hans granne reder ut saken och att känslorna återgår till de positiva! Och vi kan alla ha åsikter i en händelse men ingen kan ta ifrån någon annan dennes rätt att känna och agera utan bara vägleda och ge förslag på nya sätt att se och tänka och ibland leder det till visdom ibland inte!

små små ord av kärlek

du är typ den bästa mamman jag har
Hugo 8 år

shit mamma vad du är fin idag
Viktor 6 år

de kan om de vill mina pojkar

words like violence

mian första riktigt rejäla idoler var Depeche Mode - de som räknas på riktigt - de man följde vart de än kom och varje skiva skulle man bara äga .. en av låtarna som än idag hänger kvar är följande bara läs orden och förstå

Words like violence
Break the silence
Come crashing in
Into my little world
Painful to me
Pierce right through me
Cant you understand
Oh my little girl

All I ever wanted
All I ever needed
Is here in my arms
Words are very unnecessary
They can only do harm

Vows are spoken
To be broken
Feelings are intense
Words are trivial
Pleasures remain
So does the pain
Words are meaningless
And forgettable

All I ever wanted
All I ever needed
Is here in my arms

Words are very unnecessary

They can only do harm