fick väldigt fina meddellanden igår gällande mitt inlägg om kroppsfrustrationen - tack alla för det! idag har varit en bra dag både själsligt och kroppsligt - började med lång sovmorgon och en bra lchf frukost, mellanmål, lång powerwalk och bra lunch, har städat hela huset och fixat all tvätt - sådant får mig att må bra - tog dessutom med mig två av barnen ut i skogen för att plocka lite svamp så nu skall snart middagen avnjutas med entrecote, sallad och kantarellsås a la Linda mums! imorgon drar hockeyn igång för mellansonen och då har jag lovat mig själv att gå till och från ishallen bägge passen han har ispass - för nu skall jag allt driva ut denna mentala latmask som bosatt sig i min kropp och på torsdag är det come back på min Indoor Walkingklass och det ska bli både skönt och roligt! jag har ju pga min skadade axel inte kunnat vara så aktiv med träningen som jag önskat men mina promenader och min rehabträning har jag ändå skött bra!
ibland är det helt enkelt de små sakerna som gör det :-) som att gå en lugn kvällspromenad hand i hand med maken - eller vår lilla kvällstur i skogen jag och barnen - eller när ALL tvätt är tvättad, struken och inplockad på sin plats - sådana saker gör mig lycklig och det är det jag fokat på idag!
ciao
tisdag 31 juli 2012
måndag 30 juli 2012
jag vill bara skrika ut...
....frustrationen som växer inuti min kropp... min fula kropp... min slitna kropp som bara inte vill som jag vill.. fan... jag tycker jag är duktig.... jag tycker att jag sköter mig gällande mat (nja kanske inte Hitlermannamässigt men jag vill ju leva lite också ibland) fast det kanske är just det de hänger på att för att jag skall nå mina mål måste jag offra allt ett litet eller stort tag - slita ännu mera - träna hårdare, utesluta allt som kan lägga sig runt midjan, på låren, hakan och gud vet var.
Min man säger ofta att jag är fin, att han älskar mig och jag vet att han gör det men det hjälper inte - JAG tycker inte jag är fin, jag älskar inte mig - så jag kan inte ta åt mig. Vänner skriver på Facebook när jag lagt upp en bild på mig själv att jag är snygg, att jag har snygg frisyr att jag är fin mm och det gör mig jätteglad men sekunden efter kommer hatet över mig och jag mår återigen dåligt över att jag ser ut som jag gör. MEN jag har samtidigt bestämt mig för att inte tillåta mig genvägar - jag är inte typen som tror på soppor och pulver, jag är personen som älskar mat och njuter av att få tugga. Jag gillar att röra på mig - jag älskar faktiskt det - men även här är jag ostrukturerad och låter mina jobb komma före så när jag väl är ledig är jag helt slut - jag vet att jag då borde ta mig till gymmet för det gör ju mig piggare men oftast har jag vid denna stund varit hemifrån 12-13 timmar och prioriterar att få en stund med kidsen innan läggdags!
Känslan över att inte tycka om sig själv är inget man njuter av att ha - den senaste tiden har jag fällt väldigt många tårar över just detta! Oftast blir det mest påtagligt när man skall iväg och shoppa kläder, till vardags eller främst när det vankas fest. Man har en vision, en önskan om vad man skall och vill ha på sig och varje gång grusas detta pågrund av att man är ett stort fläskberg med valkar både här och där. För att inte tala om när man vill köpa nya jeans - mina lår platsar inte i många modeller tro mig...
Jag behöver inte veta att andra tycker jag är snygg eller söt eller ser bra ut - men givetvis blir jag jätteglad när någon ger denna typ av komplimanger - jag vill finna min egen trygghet och tycka om mig själv! Jag trivs väldigt bra med att vara personen jag är men tänk om man även hade det yttre!
Jag skaffade mig PT hjälp och första frågan var ju så klart vilket mål jag hade - jag vill tappa 10 kilo var mitt svar! Blir du lycklig då? var nästa fråga - Hm njae jag är ju lycklig nu svarade jag (men trivs ändå inte med mitt yttre)... Pga en massa jobb tappade jag även strukturen med detta hjälpmedel men där har jag lovat mig själv att i höst skall det allt platsa ett pass per vecka med PT igen!
Jag tog också hjälp gällande min kosthållning och det var ett stort uppvaknande och det har flutit på jättebra och fick mycket bra pepp - sedan skulle jag stå på egna ben och det har funkat men resultaten uteblir ändå...
Allt handlar inte heller om fett - mina leder mår inge vidare heller - tampas med en elak tennisarmbåge och på semestern valde axeln att hoppa ur led också som inte armbågen var nog!
Jo men jag älskar verkligen min kropp - eller inte....
inge vidare upplyftande inlägg kanske men jag var tvungen att få det ur mig NU!
Världens bästa gymtjejer!!
Min man säger ofta att jag är fin, att han älskar mig och jag vet att han gör det men det hjälper inte - JAG tycker inte jag är fin, jag älskar inte mig - så jag kan inte ta åt mig. Vänner skriver på Facebook när jag lagt upp en bild på mig själv att jag är snygg, att jag har snygg frisyr att jag är fin mm och det gör mig jätteglad men sekunden efter kommer hatet över mig och jag mår återigen dåligt över att jag ser ut som jag gör. MEN jag har samtidigt bestämt mig för att inte tillåta mig genvägar - jag är inte typen som tror på soppor och pulver, jag är personen som älskar mat och njuter av att få tugga. Jag gillar att röra på mig - jag älskar faktiskt det - men även här är jag ostrukturerad och låter mina jobb komma före så när jag väl är ledig är jag helt slut - jag vet att jag då borde ta mig till gymmet för det gör ju mig piggare men oftast har jag vid denna stund varit hemifrån 12-13 timmar och prioriterar att få en stund med kidsen innan läggdags!
Känslan över att inte tycka om sig själv är inget man njuter av att ha - den senaste tiden har jag fällt väldigt många tårar över just detta! Oftast blir det mest påtagligt när man skall iväg och shoppa kläder, till vardags eller främst när det vankas fest. Man har en vision, en önskan om vad man skall och vill ha på sig och varje gång grusas detta pågrund av att man är ett stort fläskberg med valkar både här och där. För att inte tala om när man vill köpa nya jeans - mina lår platsar inte i många modeller tro mig...
Jag behöver inte veta att andra tycker jag är snygg eller söt eller ser bra ut - men givetvis blir jag jätteglad när någon ger denna typ av komplimanger - jag vill finna min egen trygghet och tycka om mig själv! Jag trivs väldigt bra med att vara personen jag är men tänk om man även hade det yttre!
Jag skaffade mig PT hjälp och första frågan var ju så klart vilket mål jag hade - jag vill tappa 10 kilo var mitt svar! Blir du lycklig då? var nästa fråga - Hm njae jag är ju lycklig nu svarade jag (men trivs ändå inte med mitt yttre)... Pga en massa jobb tappade jag även strukturen med detta hjälpmedel men där har jag lovat mig själv att i höst skall det allt platsa ett pass per vecka med PT igen!
Jag tog också hjälp gällande min kosthållning och det var ett stort uppvaknande och det har flutit på jättebra och fick mycket bra pepp - sedan skulle jag stå på egna ben och det har funkat men resultaten uteblir ändå...
Allt handlar inte heller om fett - mina leder mår inge vidare heller - tampas med en elak tennisarmbåge och på semestern valde axeln att hoppa ur led också som inte armbågen var nog!
Jo men jag älskar verkligen min kropp - eller inte....
inge vidare upplyftande inlägg kanske men jag var tvungen att få det ur mig NU!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)