onsdag 4 januari 2012

Känslor

Blev igår kväll fast i en Facebook tråd gällande en incident på nyårsafton - anade att jag kände den drabbade och gjorde en kommentar på inlägget.. Jag hade rätt.. vännen som skrivit inlägget hade råkat smälla sönder sin grannes (en mycket nära vän till mig!) brevlåda! Det hade hänt av misstag och de som gjort det hade dagen efter köpt ny likadan låda och satt den på plats.. Min goda vän var inte lika road utan besviken och ledsen och törnad av att ens grannar ens kan agera så även att det var på fyllan.. min vän valde att avlägsna grannen från Facebook och från ett pågående online spel varpå grannen lägger upp ett inlägg om händelsen på sin Facebook sida och så klart sätts en diskussion igång om att min vän agerar omoget som tar bort grannen, att grannen agerar omoget som smäller smällare - ja ni förstår ju själva hur det kan bli - jag själv la mig i diskussionen för att försöka få grannen att se saken ur min väns perspektiv och istället för att lägga energin på Facebook kanske besöka min vän ytterligare en gång och verkligen försöka reda ut saken istället en gång för alla! Åsikter har vi alla, fel och brister har vi alla, känslor hoppas jag också vi alla har men alla besitter inte förmågan att sortera dem utan agerar i affekt och tar då ibland lite onödigt dumma beslut! I de lägen det inträffar hoppas jag på att mina medmänniskor väcker mig och får mig på bättre tankar... Känslor är inte enkelt... Är själv en känslomänniska som ofta agerar direkt på det jag känner och upplever istället för att ta emot, smälta, resonera och sedan agera... Har lovat mig själv att bli bättre på det där.. Men det är inte enkelt.. En annan klok vän sa till mig nyligen.. Alla har vi olika ryggsäckar som leder till att vi gör saker på olika sätt utifrån vår egen inställning och känsla - det är inte alltid lätt att mötas utan man får ta ett steg i taget! Och visst är det så! Vi får i land spegla den andras känslor och Sätra oss själva i samma sits - kanske vi agerat annorlunda - kanske inte! Att få ens ägodelar förstörda gör ju så klart en ledsen men om personen som gjort det står för det, ersätter och reparerar skadan bör man kunna förlåta och gå vidare! Att förlåta är något jag själv haft enorma problem med i mitt liv! Jag är uppväxt i ett hem där man aldrig sa förlåt när man gjorde fel - istället gick man på varsitt håll och antingen gröt eller skämdes! Det var nog ärligt inte förrän jag träffade min man som jag på allvar lärde mig hur skönt det var att kunna säga förlåt och även få ett förlåt sagt till sig när någon gjorde misstag! Det viktiga är ju ändå att gå framåt! Att gå vidare! Varje år träffas samma gäng för att fira in det nya året hemma hos oss, varje år blir det fest och vi håller låda, varje år går något sönder, spills på eller någon skickar en raket åt lite fel håll - varje år konstaterar vi hur underbart roligt vi har det! För att alla är vänner, alla begår misstag och står för dem och rättar till dem och ingen lämnar med dålig känsla! Vi är riktiga vänner som trivs, vågar visa känslor och inser att vi alla har dem och alla har även brister! Det är stort! Att kunna stå för vad man gjort är stort! Att kunna förlåta är större! Jag hoppas min vän och hans granne reder ut saken och att känslorna återgår till de positiva! Och vi kan alla ha åsikter i en händelse men ingen kan ta ifrån någon annan dennes rätt att känna och agera utan bara vägleda och ge förslag på nya sätt att se och tänka och ibland leder det till visdom ibland inte!

2 kommentarer:

  1. Första gången jag besöker din blogg och fastnade på detta inlägget. Du beskriver problematiken så bra och mitt i prick. Jag känner igen mig. I dig, din vän och faktiskt också i grannen. Vi har nog alla en liten bit av dessa personer i oss. Många är bara inte medvetna om det och dom som är det väljer väl helt enkelt att inte försöka förstå att vi alla är olika och faktsikt har rätt att vara det.
    Tack för härlig läsning.

    SvaraRadera
  2. Lena jag lovar skriva mer... lovar... du får hojta på mig när du saknar mig <3

    SvaraRadera